Skepp och hoj landkrabba.

Här sitter jag och pillar naveln precis som ingen morgondag fanns. Det är inte så där väldans skönt att pilla sig i naveln, inte heller så vidare kul. Hur som helst så upptäcker man pekfingret på bargärnning, gång på gång när han penetrerar naveln. Resten av kroppen och sinnet är alltid helt omedvetande av detta i några sekunder, tills ögat äntligen ser detta fenomen någonstans i ögonvrån. Ögat i sin tur rapporterar detta överfall vidare till hjärnan som handlöst ber pekfingret sluta tortera det lilla livet.

Jag vet inte hur detta kommer sig, men naveln har ingen funktion EFTER man har blivit utkrystad (vad jag vet). Nio månader i magen sen går naveln i pansion.

Scen; Denna scen utspelar sig mitt på magen på ett spädbarn någonstans på våran ner smutsade planet.

Naveln: "Mina kära organvänner, nu har jag gjort mitt. Nio månader instängd i denna frånstötande moder, nu sätter jag punkt i det sista kapitlet och lämnar över till er andra. Lycka till."

Kompisen:"Va inte kan du lägga av nu? Äventyret har ju just börjat! Vi är ju äntligen fria!"

Navlen:"Käften på dig ditt rövhål, du har ju i alla fall en funktion. Jag är ful och helt meningslös. Precis som hålen på en ost."

Kompisen:"Jamen....."

Naveln:"Okej, om några år kan någon arabisk man få dricka en shot från mig på någon smutsig bar, men tills dess. Adjö."

Man jag tycker endå vi ska värna om våra navlar, det är endå ett privilegium att äga en sådan. Tänk dom som ingen navel har, dom får gå med magen bar.....

Annars då i mitt glamorösa liv? Varit på partaj hos mormor för att fira mors dag, en dag för tidigt. Vet inte riktigt hur det kommer sig med det var kanske meningen att vi skulle hålla i gång hela natten lång enda in på småtimmarna. Men så var inte fallet, vi åt lite tårta sen gick vi var och en hem till sitt.

Efter det så knallade jag vidare till Anton, där hängde Micke och Nicklas och tre tösar. Hur det kommer sig att det ständigt hänger tösar i Antonio Bandanas palats får du fråga han. I min hydda förekommer det väldigt sällan fruntimmer, och om det gör det så är det oftast min släkt. Flickorna bara dyker upp hemma hos Anton helt utan förvarning. Han borde rigga upp en kölapp-apparat så varje flicka får sin stund i rampljuset. Näae, jag är inte bitter. Tjejbaciller får förekomma någon enstaka gång i min grotta under dom rätta förhållandera. De vill säga när man har uppnått alkoholens absoluta nirvana.

Vi gjorde inte så där himla mycket. Först såg vi ett avsnitt av heroes och jag gud va jag saknat min hayden panettiere. Jag vet inte om hon var lika glad att se mig, jag tror det innerst inne. Vi är typ på G.

Sen strosade omkring på stadens gator och torg. Helt plötsligt blev jag helt utan motivering attackerad av ett stenregn. What the fuck? Nicklas försökte stena ihjäl mig, goda råd varo dyra och dyra är bra. Jag sprang och gömde mig med min kompanjon Mikael som också var ett offer för denna gamla arabiska-tradition. Jag som tyckte jag hade varit så passiv, men jag vet inte. Nicklas är en genuit snäll människa som alla mina kamrater. Så något syfte hade han nog med detta, eller så var han helt enkelt uttråkad.

Nu är klockan halv fem, ska spela några givar till sen ska jag snussa kudde.

Önska mig lycka till käre medborgare, jag hoppas du dör.

God kväll käre landsförrädare..

Dagen började som vanligt; trött, förvirrande och på jakt efter nya äventyr.

I dag var det för en gångs skull lite inplanerat på min annars så tomma kalender.

Följande scenario utspelar sig någonstans i vårat avlånga land:

En pojkspoling (för det otränande ögat) i sina bästa år är på väg till sin käre kamrat Stig-mikael på sin nyinköpta damcykel för en fullspäckad dag av trisstess, orättvisor och misslyckanden. Efter timmar av slit på cykeln så kommer pojken äntligen fram till kamratens hydda. Han knackar på ytterdörren och möts till sin förskräckelse av en halvnaken vääääldigt sliten medborgare.

Nja, jag vet inte hur det gick till men efter ha betalat läder till busschauffören så befann vi oss på Skellefteå stadsmuseum.

Där var det verkligen lattjo lajban....

Det fanns givetvis massvis med roliga prylar man kunde kika på.

Tre stenar och ett bäverskinn.....något jag glömt? Hoppas.

Som grädden på moset så lyckades man pynta för ett årskort.

På flykt från bäverskinn och HÄPNADSVÄCKANDE stenar så gled vi in på carl-victors för att värma oss med ett par kalla bira. Svältande som man var. Och dessutom alltid är de undernärda skelettet man är så gled en senig entrecóte ner också. Sedan var de dags att terrorisera damtoaletten med dagens första fångst.

Jag föredrar damtoaletter.

Inte så att jag diggar att Kerstin 53 har bytt tampong där en halvtimme tidigare. Eller att Linda14 glatt spytt upp salladen som hennes far tvingade i hon. Men på något sätt känns som dom trevligare än tjocka, skäggiga berra.

Fy fan för honom...

Ursch för alla äldre män som håller på ruttna i rektum som tycker det är lämpligt att ödelägga offentliga toaletter.

Tvii för offentliga toaletter, men dom är bättre än en tarantella i kallsippen så... jag vet inte.

Efter ett par shyssta heineken så inköptes vattenfärg, kollegieblock och penslar på närmaste snabbköp. Jag och Micke målade ett dussin konstverk. Sedan sattes dom upp på en lågstadieskolas yttervägg med hjälp av häftstift. Våran första konstateljé, den var verkligen horibel. Passade dock perfekt på en lågstadieskola. Våra målningar höll den klassen, lite under ribban kanske. Lite new school konst hann vi också med. Målade blommor och hjärtan på bänkar, piffade upp träden med lite shyssta färger osv.

Det mest märkliga konstverket lyckades micke göra. Han fann en tall som hade en väldigt underlig ingång i lämplig höjd som liknade väldigt mycket ett kvinnligt kön. Han målade trädslidan i en passande färg och kastade lite power-king på färgen.

Haha humor på hög nivå.

Nu ska jag spela ett parti kort på internet, önska mig lycka till.

Och du kan dra åt helvete.